Tjänstjakt

Nya regler för offentlig upphandling

EU_317833073

EU har fattat beslut om offentlig upphandling i alla medlemsstater. Dessa kommer i tre olika direktiv: ett klassiskt direktiv, ett försörjningsdirektiv och ett koncessionsdirektiv.

Direktiven innebär att våra nuvarande lagar LOU och LUF kommer att ersättas av nya lagar. Med det kommer även att introduceras en ny lag: LUK, lag om tjänste- och byggnadsentreprenadskoncessioner.

Planen var att varje medlemsstat skulle ha genomfört dessa direktiv i sina respektive nationella lagstiftningar redan den 18 april 2016, men detta arbete har dock försenats här i Sverige. I nuläget är planen att lagarna ska träda i kraft den 1 januari 2017.

Men även fast dessa lagar inte kommer att träda i kraft på omkring ett halvår kommer vissa av direktiven börja tillämpas av både upphandlande myndigheter och domstolar. Vilket betyder att företag måste se till att sätta in sig i dessa direktiv omedelbart. Konsulter som Magnus Josephson kan vara till stor hjälp i områden som utbildning och strategi för dessa nya lagar och se till att man vet exakt vad det är som gäller. Det är trots allt stora pengar som står på spel och man vill inte gå miste om dem bara för att man missat några förändringar i direktiven.

Även de direktiv som inte har direkt effekt, det vill säga de som inte uttryckligen tillämpats ännu, kan ändå ha en betydelse genom vad man brukar kalla direktivkonform tolkning. Detta betyder att en upphandlande myndighet eller domstol blir skyldigt att tolka den nationella lagstiftningen i ljuset av de kommande direktiven så att resultaten som avses i dessa kan uppnås.

Tiden från och med den 18 april 2016 fram till 1 januari 2017 har kommit att refereras till som mellantiden. Och rekommendationer på hur man ska hantera detta kan man läsa mer om på Upphandlingsmyndighetens sajt.

Vilka förändringar kan vi då vänta oss när den nya lagen träder i kraft. Några skillnader som nämns är:

  • De nya lagarna innehåller inte någon uppdelning i A- och B-tjänster. Däremot omfattas även fortsättningsvis upphandling av vissa tjänster av enklare regler, även om annonsering i vissa fall fortfarande måste ske i EUs gemensamma databas för upphandlingsannonser (TED).
  • I nya LOU finns en rad nya bestämmelser som reglerar i vilken utsträckning avtal mellan offentliga aktörer behöver konkurrensutsättas enligt upphandlingsreglerna. Dessa regler innebär främst att EU-domstolens rättspraxis kring dessa frågor tydliggörs i själva lagtexten.
  • I den nya lagen har införts en övergripande skyldighet för upphandlande myndigheter att genomföra upphandlingar med elektroniska kommunikationsmedel. Det är dock en skyldighet med flera undantag.
  • Genom de nya lagarna ökar möjligheten att använda förfaranden som innefattar förhandling med anbudsgivarna. Minimitidsfristerna för annonsering har förkortats generellt. Det har även uttryckligen blivit möjligt för en upphandlande myndighet att förlänga anbudstiden i en upphandling om myndigheten gör väsentliga ändringar i upphandlingsdokumenten.
  • Nya LOU innehåller en rad nya regler om uteslutning och kvalificering av leverantörer. De viktigaste förändringarna gäller inte främst vilka krav upphandlande myndigheter får eller måste ställa, utan hur kontrollen av leverantörer ska gå till. Dessa krav gäller också sådana externa företag som en leverantör åberopar för att visa att den uppfyller kvalificeringskraven. Det har även införts ett helt nytt system med preliminär egenförsäkran av leverantörer (ESPD) i syfte att förenkla administrationen för både upphandlande myndigheter och leverantörer.
  • Det har införts detaljerade regler om vad som gäller ifråga om ändringar av upphandlade avtal under avtalstiden. Dessa regler innebär att möjligheterna för de upphandlande myndigheterna att göra ändringar av upphandlade avtal har preciserats i jämförelse med vad som gällde tidigare.

Eftersom dessa förändringar är ett EU-direktiv, vilket är ett tvingande beslut. Måste Sverige komma i gång att använda de nya lagarna. Annars kan vi bli skadeståndsskyldiga till EU.